familjecoachen.blogg.se

När man är förälder kan det ibland vara svårt att få tiden att räcka till. Nyckeln till minskad stress är att sätta upp mål med många små delmål. Om du, liksom jag, tillhör kategorin av människor som ofta prokastinerar, alltså skyfflar många göromål till framtiden, blir det lätt hänt att man känner sig stressad och att tiden bara flyger iväg. I mitt fall har jag svårt att hålla förskoletiderna, särskilt vid lämning. Det är som om tusen och åter tusen "ska bara" dyker upp ungefär precis 45 min innan barnet ska infinna sig på förskolan. För att hantera detta utan att gå sönder av stress, planerar jag i en lite mindre skala med många små delmål; jag sätter upp tider som passar mig, som känns bra och försöker göra i ordning så mycket som möjligt dagen innan, efter att barnet har somnat för att det inte ska inverka på vår gemensamma tid. Jag gör en Obama- lägger fram morgondagens kläder, fixar lunchen och planerar in minst 10 minuters meditation eller yoga varje morgon eller kväll.Det är viktigt att man är medveten om att man har svårt att hålla tider och tar sitt ansvar genom att lägga till 10-20 minuter på varje aktivitet så man har "råd" att tumma på tiden.

 

Om du har mycket "måsten/ska bara..." kan du sortera upp dem enligt följande:

 

1: Är det superviktigt att dessa görs just nu? Ja eller nej?

2: Vad är det värsta som skulle kunna hända om det inte blir gjort? 

3: Kan jag leva med det? Ja eller nej?

 

Om svaret är Ja på fråga 1, måste jag således fråga mig själv; varför och om det verkligen är en riktig anledning.

och är svaret Nej på fråga 3, måste jag även då fråga mig själv: varför och om det verkligen är en riktig anledning.

Med riktig anledning menas livsuppehållande. Alltså; är det livsviktigt att A eller B blir gjort precis just då eller kan det vänta en timme eller en dag? 

 

För att minska på stressen som kan uppstå just på grund av att man vet vad som väntar en när man kommer hem efter jobbet, är det viktigt att upprepa dessa frågor för sig själv många gånger under dagen och prioritera där efter. Sedan är det bra, om man har en partner att man ber denne om hjälp med alla måsten man uppelver sig ha. Många gånger är det så att det bara är en själv som upplever dessa måsten och man kan inte förvänta sig att ens partner ska tycka likadant. Har du möjlighet att få hjälp av en partner, ta den hjälpen! Vänta inte på att den ska dyka upp på ett magiskt vis, utan våga be om hjälp och tala om hur du upplever situationen. Kräv dock inte att din partner ska tycka precis som du eller att hen ska göra precis som du vill att det ska vara, ni måste kompromissa om hur ni vill ha det i erat gemensamma hem och vad som är rimligt att begära av varandra. Kommunikation med dig själv och familjen är alltså A och O.