Förslag på hur du kan ta dig ur en våldsrelation
Om du befinner dig i en våldsam relation och vill ur den, så är planering A och O. Planera länge och väl. Ring Kvinnojouren eller Mansjouren på din ort, eller allra helst; annan ort. Ha en tidpunkt när det får vara nog. Det kan vara om en dag eller om tre år, men ha en deadline för hur länge till du vill stå ut med situationen och hur länge du tycker att barnen ska behöva stå ut. Skriv ner det, men förvara det på en säker plats!
Säg som det är till dina vänner och be dem om hjälp. Skäms inte för att du hamnat i den situationen, utan hylla dig själv för att du tar mod till dig och ber om hjälp! Det är starkt gjort att be om hjälp! Tveka inte! Dina vänner har troligen misstänkt din hemsituation länge men inte vågat säga något. Att du vågar prata om det, ger dem möjligheten att kunna hjälpa dig och dina barn (om du har några).
Har du blivit så gravt kontrollerad att du inte har några vänner kvar, försök ta reda på om det finns något hembärge, kyrka eller kloster som du kan gå till. Googla och ring, men se till att radera uppgifterna från mobil och dator efteråt. Varje gång!
Under tiden du planerar, börja spara pengar. Pengar är oftast en stark anledning till att man återvänder till sin misshandlande partner. Man kan inte försörja sig. Den kontrollerande partnern har oftast kontroll över inkomsterna. Du behöver inte spara mycket åt gången, en tjuga här, femtio kronor där, små slantar som inte märks under en lång period. Spara dem kontant, eller öppna ett hemligt konto med eget kort. Se då till att uppge annan adress och annat telefonnummer, exempelvis till en nära vän som är insatt i situationen.
Ha en färdigladdad kontant mobiltelefon för att kunna ringa polisen, utöver din vanliga mobil, på så sätt kan du inte bli spårad. Se bara till att ha den på ett ställe som dels är lätt åtkomligt och dels hemligt. Du ska kunna få tillgång till den snabbt, men den kontrollerande ska inte kunna hitta den och frånta dig möjligheten att ringa efter hjälp.
Ring polisen och anmäl! Be dem skydda dina barn först och främst! Om det inte går, eftersom du är rädd att de lämnar barnen hos den andra vårdnadshavaren, be avlägsna släktingar att passa och skydda barnen under de kritiska dagarna då flykten är ett faktum. Är barnen i trygghet är det oftast lättare att genomföra planen, eftersom man vet att de inte kan skadas längre. Sätt dem på ett tåg till Norrland till gammelfaster Gudrun om du så måste. Barnens säkerhet är viktigt!
Köp tält, sovsäckar och spritkök, om det inte redan finns hemma. En stor presenning fungerar bra det också. Ha det packat och redo på en annan plats, exempelvis hos någon släkting, vän eller i en förvaringsbox på en tågstation. Ha då alltid nyckeln på en annan säker plats som bara du vet om. Om det skulle krisa sig ordentligt och du/ni har ingenstans att ta vägen, så är skogen eller en campingplats en guldgruva! Man kan bo i skogen en period om man bara planerar rätt. Det är svårtillgängligt och samtidigt lätt överskådligt. Glöm inte att ställa bilen långt in i skogen, den får inte synas utmed några vägar!
Ingen campingutrusning? Bo i bilen i skogen, även här gäller det att hålla sig osynlig från vägarna! Med en liten kastrull, några paket nudlar eller ett paket ris och tillgång till vatten via en sjö eller en bäck (koka vattnet först!) går det att leva några dagar i skogen beroende på årstiden. Ha alltid torra tändstickor med dig, eller allra helst ett tänd-stål som finns att köpa på bl.a Claes Olhsson, Jula och Biltema. Då kan man alltid få eld till matlagning och värme. Tänk bara på att alltid använda torrt och dött virke när du eldar! Sur ved är svår-antändligt och röken blir tjock och grå/vit och syns därmed på långt håll.
Alternativt att du kör så långt bort du bara kan! Kör till Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Italien, Frankrike, what ever, kör så långt bort du kan! Skit i barnens skola, dagis, aktiviteter eller vänner. Det är säkerheten som gäller för familjens överlevnad. Anmäl barnen sjuka tillsvidare och kör.
När osäkerheten och tankarna sätter in i form av: gjorde jag fel nu? Det kanske inte var så farligt ändå? Det var ju ändå mitt fel att hen slog mig. Barnen behöver ju sin pappa/mamma… Acceptera tankarna men följ dem inte. Dessa tankar är bara en spegling av vad ditt liv har blivit präglat till. För din och dina barn skull ska du fortsätta långt bort och aldrig återvända. Oavsett hur mycket du älskar din partner, så ska du aldrig behöva ta skit! Just för att du älskar denne ska du fortsätta iväg, för hur kan du älska en annan om du inte älskar dig själv? Ibland behöver man släppa de man älskar för att överleva. Barnen kan bli rädd och osäkra i den nya miljön och längta hem, detta är helt naturligt eftersom hemmet ändå på sätt och vis är tryggheten för dem, paradoxalt nog. Förklara för barnen att du förstår att de känner så (kanske du också känner viss hemlängtan?) men att ni inte kommer återvända dit. Det är inte bra för er att bo kvar där med en våldsam familjemedlem.
Ha dock i åtanke att flykt med barn kan anmälas som egenmäktigt förfarande av barn av den andra vårdnadshavaren. Men om det föreligger särskilda skäl, alltså om det är uppenbart att ni lever under våld och hot om våld, kan anmälan avskrivas. Lagen kan bli klurig, särskilt om ni flyr utomlands och Interpol blir inkopplat. Därför är det av stor vikt att den som misshandlar blir polisanmäld.
Efter man har lämnat en destruktiv relation, kan osäkerhet, depressioner, ångest och identitetskriser uppstå, för alla inblandade parter. Detta är helt naturligt, men det är viktigt att ni får hjälp att bearbeta alla känslor och upplevleser. När du känner dig trygg och säker på er nya plats, är det bra att kontakta vården för att få tid för stödsamtal, barnen bör gå i samtal på BUP även om de inte uppvisar symtom på depressioner eller stress. Alla behöver samtala kring det som skett och få lov att bearbeta det hela. Svenska Kyrkan erbjuder samtalsstöd kostnadsfritt om man inte vill vänta på tid inom vården. Om man kan upprätta en slags samtalsrelation med förövaren, vore det även bra om hen går på samtal för att komma till insikt med sitt beteende och få hjälp att släppa kontrollen och maktmissbruket över familjen. På så vis kan förhoppningsvis hela familjen nå läkning och må bättre. Även om föräldrarna inte kommer leva samman, så kan relationerna ändå bli goda och trygga, Tyvärr händer det sällan, alltför sällan, men det går.
Att leva i vildmarken:
(Nu är detta anpassat efter skogar eftersom det har jag mest kundskaper om. För er som bor i fjälltrakterna, anpassa efter hur det är att leva och bo i fjällen.)
Att leva i en skog kan ibland bli den enda räddningen. Är man uppvuxen utan tillräckliga kunskaper om vildmarksliv, kan det kännas osäkert på hur man ska göra. Vissa har kanske inte ens tänkt skogen som ett alternativ att söka skydd i. Här nedan kommer en liten check-lista som kan vara bra att ha in case of emergency. Se alltid till att ha följande saker:
Tält eller stor presenning (Tält /presenning finns bl.a på Claes Ohlsson, Biltema, Jysk och Rusta fr. 300 kr >)
Varma och torra kläder
Varma sovsäckar (Claes Ohlsson, Rusta, Jysk fr. 200 kr kolla även second handbutiker)
Räddningsfilt (Claes Ohlsson 30 kr >)
Kniv (Claes Ohlsson, Jula, Rusta, second hand)
Rep (finns bl.a jute-tråd/rep på Konsum, Ica och större daglivaruhus, grövre rep finns bl.a på Rusta ca 30 kr -200 kr)
Stålgem (finns i de allra flesta butiker)
Kompass (finns bl.a på Claes Ohlsson för hyfsat billig peng)
Karta (finns gratis på närmaste turistbyrå)
Torra tändstickor och tändfnöske/tändpapper (fr. ca 10 kr >)
En kastrull (fr. ca 20 kr på second hand)
En mugg alternativt en konservburk (fr.5 kr )
Mat (pasta, ris, konserver, torkat kött)
Nödladdare till mobilen (finns på bl.a Teknikmagasinet från 40 kr)
Hitta en bra och säker plats. Den ska vara dold från andra men samtidigt ska du ha översikt över området. Närhet till sötvatten (en bäck eller sjö) är viktigt! Glöm inte att alltid koka upp vattnet innan det används till matlagning eller dryck! Grottor brukar vara ganska bra, då de skapar ett naturligt skydd utifrån. Se bara till att det inte rinner vatten från ”taket” ner på någon sovplats. Lägg granris och torr mossa på ”golvet” för komfort och värme.
Har du tält, kan du dölja det med ris och grenar. Har du en presenning är den i sig ganska kamouflerande (om den är grön). Fäst en bit rep mellan två träd och vik presenningen över repet. Lägg tyngder på bägge alla kanter som når marken. Detta skapar då ett ”tält” med två öppningar. Lägg gärna granris och torr mossa över ”golvet”, precis som i grottan. Du kan även hänga granris för öppningarna så att det blir en mer rumslig känsla.
Finns det ett vindskydd med eldplats, och det känns säkert, ta det i bruk tillsvidare.
Har du barn, se till att ni alla sover nära varandra för värmens skull och att de alltid håller ihop. De kommer antagligen tycka att livet i skogen är läskigt till en början, men efterhand kommer de anpassa sig. Det är viktigt att de är införstådda med säkerhetsreglerna: hålla utkik, akta elden och knivar, inte gå iväg själva osv. Gör upp en plan kring hur ni ska göra vid upptäckt. Leta upp närmaste hus och märk ut den på kartan, skriv upp kompassriktning och lär barnen hur de ska hantera kompassen. Vid fara ska de kunna ta sig till huset snabbt och säkert och be om hjälp. Alternativt är att skapa ett tryggt gömställe för barnen att gömma sig i långt borta från faran. I gömstället ska det finnas en filt och en färdigladdad kontant mobiltelefon för att kunna ringa polisen samt en lapp om var ni befinner er som barnen kan berätta för polisen eller socialtjänsten.
Många kan säkerligen tycka att det kan vara överdrivet, inte ska man väl behöva bo i en skog år 2015? Men ibland räcker inte det sociala skyddsnätet till, ibland kan det bli panik och en urakut lösning är ett måste. Att bo i skogen är inte en långsiktig lösning, utan en nödlösning när det är mycket bråttom och man behöver gömma sig snabbt och säkert i väntan på annat skydd. Mina syskon och jag och den av våra föräldrar som blev misshandlad, har vid ett par, lyckligtvis få, tillfällen måst fly hemmet för att kunna överleva. Ibland har turerna gått till övergivna hus, skogar och bilen i väntan på tillfälligt skyddat boende genom samhället. Så även om det kan verka långsökt, överdrivet och totalt out of the blue, så vet jag av erfarenhet att det kan behövas ibland.