familjecoachen.blogg.se

http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/fega-foraldrar-missar-att-motgangar-ar-bra/

 

Ovanstående krönika nådde mig genom ett meddelande på Facebook av en person som anser att medveten föräldraskap är fel rikting. Denna person anser att medveten föräldraskap är curling och att det fråntar föräldrarnas makt och har påpekat detta för mig eftersom jag står för något annorlunda än hen är van vid.

Jag tolkar det så att denna personen är rädd för förändring och att barnen ska få för mycket makt. Hen är van vid maktmissbruk eftersom det var vad hen växte upp med. Det har i princip alla födda innan 1990 gjort. Denna rädsla för att förlora makten ligger ofta till grund för många förälders fortsatta maktmissbruk. De vågar inte ändra sig. Förändringar är skrämmande och läskiga, även för vuxna. Det är obekvämt, jobbigt och man upplever sig inte ha någon kontroll, vilket ofta är själva grunden för alla konflikter- man vill ha kontroll och makt. 

 

Som jag har förklarat i ett tidigare inlägg, så handlar medveten föräldraskap varken om curling eller att frånta någons makt- det handlar om en repspektfull relation till sina barn, där deras känslor och åsikter vägs in i familjens beslut. Det är fortfarande föräldrarna som fattar besluten, men dessa beslut görs utifrån varje individs behov och personlighet. Ett barn kanske vägrar vaccinera sig- att bli stucken med nålar är läskigt och skrämmande för många barn. Det är till och med läskigt för mig! Jag svimmar nästan bara jag ska ta ett blodprov! Istället för att tilllåta barnet neka en vaccination som är avgörande för hälsa och välbefinnande, kan man istället berätta för barnet i god tid att hen kommer få en spruta, bekräfta barnets rädsla och sedan berätta att vissa saker behöver man göra, fastän de är läskiga, skrämmande och smärtsamma. Som att vaccinera sig. Eller ändra sin livsstil. Eller sitt synsätt på andra människor och deras beslut. 

 

Den här Birgitta Svensson som skrivit krönikan anser jag inte ska vara vägledande för föräldrar att utöva maktmissbruk mot sina barn bara för att de kan det. Birgitta har skrivit en krönika som är baserad på hennes privata åsikter om människor hon inte känner. Det är dömanden om andra bara för att de handlar på ett annat sätt än hon tycker om. Curling anser jag inte är rätt väg heller- alltså att låta barnen ta över rodret, men jag skulle aldrig påstå att dessa föräldrar är fega. Vad vet hon om dessa föräldras beslut? Vi vet egentligen inte vad som föranlett dessa föräldras reaktion. Döm inte en människa innan du har gått i hennes skor i en månad är ett bekant talesätt. För att en förälder ska ta tillbaka sin ledarskapsroll, behöver man först förstå vad som gör föräldern rädd att leda. Inte döma henom som feg! Det är vi föräldrar som lär barnen att mobbas, retas och förtrycka andra genom att göra likadant med både barn och vuxna. Om Birgitta kallar andra för fega för att de inte gör som hon vill, lär hon sina egna och andras barn samt alla vuxna som tar tills sig hennes krönika, att det är okej att uttala sig nedlåtande om andra för att de handlar annorlunda. Isället för att lära ut om tolerans och acceptans, kanske fråga vedebördande om varför och erbjuda sig hjälpa till, lär hon ut intolerans, vilket är det sista vi behöver i den här världen just nu. 

 

Jag hoppas att Birgittas krönika inte tas på alltför stort allvar av förlädrar runt om i Sverige och ses som ett underlag för fortsatt maktmissbruk. Man kan vägleda sitt barn utan discipliniära metoder och utan att slå sig för bröstet och hävda sin makt som vuxen. Att vara en diktator, hustyrann eller ha en hirearki är enkelt, att vägleda är en konst som tar lång tid att lära sig. man behöver disciplinera och rannsaka sig själv först.

Barn är kompetenta individer och bör ses som sådana. Sedan ska man självklart inte heller vara rädd att våga ta ledningen och leda sitt barn till en trygg och säker uppväxt. Barn ska inte fatta en massa beslut, men de ska heller inte bestämma rakt av i alla situationer. Lagom är bäst och vi föräldrar ska se till att det blir lagom mycket av allt så att det passar den unika person just det barnet är. Vissa barn behöver mer ramar, andra mindre och det måste justeras flera gånger för att passa barnets unika utveckling. Ibland går det frammåt och ibland bakåt. Ibland kan barnet anförtros större ansvar för att det sedan behöver minskas vid ett annat tillfälle helt beroende på var barnet befinner sig i sin utveckling.

 

Det är vi föräldrar som skapar framtiden åt våra barn, det är hos oss nycklen till en bra framtid ligger och med bra framtid menar jag inte toppbetyg på de bästa skolorna,medajer och trofér efter flera tävlingar eller hög status i samhället, utan jag menar en framtid där barnet som vuxen kan se på sina medmänniskor med ödmjukhet, respekt och kärlek. Där det vuxna barnet är tryggt i sig självt, känner sig accepterad och älskad precis som hen är. Att annorlunda och olika inte är främmande och farligt, utan att alla är värda att älskas utifrån den egenskapen att man finns till. Att ens handlingar inte avgör hur älskad man är eller ens värde som person. Det är det som är själva grunden med medveten närvaro- självtillit, trygghet och acceptans. och det är vi som föräldrar som vägleder barnet till detta. 

 

Vägen till ett jämställt samhälle börjar i en jämställd familj- där alla individer räknas, accepteras och älskas för de självständiga, högst personliga individer de är. Det är vad jag anser är jämställdhet- att allas lika värde verkligen är allas lika värde som människor oavsett hur man ser ut, vad man tycker om, vilka egenskaper man har och vilken personlighet man har.