familjecoachen.blogg.se

Hade ett mycket lustigt samtal idag med min f.d.d (före detta, detta) som även råkar vara medförälder till barnet här hemma. Barnets medförälder berättade på ett mycket dramatiskt vis hur det bland vissa föräldrar på vårt barns skola pratades om att:

 

1: vårt barn åker cykelvagn till skolan "hela tiden" och 

2: Ve och fasa! Hen går ibland utan mössa och ibland utan termobyxor!!

 

 

 

Jag tittade neutralt på personen i fråga och ställde frågan:

F.d.d:n blev mycket upprörd över min nonchalanta ton över detta uppenbara skandalaösa beteende som jag tydligen har, men helt ärligt: varför bry sig om andras åsikter?? En åsikt är ändå bara en åsikt och en åsikt får bara den makt jag själv väljer att ge den. Andras åsikter om mig, bestämmer inte vem jag är. Andras åsikter bestämmer inte hur jag ska vara som person. Så länge jag tar hand om mig själv och min familj på ett respektfullt och kärleksfullt sätt, så behöver jag inte bry mig. Jag kan själv välja om jag ska bry mig eller inte. . 

Hade dessa föräldrar tänkt ett litet, litet steg längre och jag vet inte...kanske pratat med mig, hade de fått reda på två saker:

 

1: Om barnet i fråga ens åker cykelvagnen, så åker hen cykelvagnen en eller två dagar i veckan och inte "hela tiden" och jag tror minsann att jorden roterar runt sin bana ännu, så det är nog ingen större fara på taket...

2: om mössa och termobyxor inte sitter på kroppen vintertid, så ligger de lika säkert som amen i kyrkan, i hens skolväska, som hen bär själv.

 

För er som inte vet, så kan jag informera om att vi bor ca 350 meter från berörd skola och 98% av förlädrarna i berörd klass, kör och lämnar sina barn i skolan, trots att de bor närmare skolan än vi gör. Jag har varken bil eller körkort, och dessutom mycket noga med att skydda miljön, så en bil är inte ens ett alternativ i drömvärlden. I barnets väska finns, utöver termobyxor och mössa: två par vantar, en extra mössa, ett underställ, en fleece-jacka, två par extra strumpor, underkläder, en påse att lägga eventuellt blöta kläder i, en vattenflaska samt en liten första hjälpen-väska i nödfall. Vid närmare eftertanke...De borde nog snarare beklaga sig över att jag packar ner för mycket....Stackars barnet ska ju orka bära väska också. Fast efter det här inlägget, heter det väl bl.a att jag daltar för mycket, hahaha! Det går aldrig att göra alla nöjda, de kommer alltid finna något nytt att klaga på. Så bara det är en anledning till att sluta bry sig om andras åsikter. 

 

För de det berör så är det uppenbarligen ett mycket allvarligt brott att ta cykelvagnen istället för bilen och att ha mössan i skolväskan och inte på huvudet under en promenad på 350 meter i +2 celcius. På vilket sätt, vet jag inte, men på något vis gör det dem mycket, mycket ont.

 

Sådana här situationer finner jag väldigt intressanta ur flera aspekter. Jag får dels inblick i hur andra resonerar och jag får lov att granska folks beteenden lite närmare, pröva teorier och tolkningar, vilket är som godis för min hjärna. Mycket spännande! Jag har ett par funderingar och även teorier kring situationen: 

 

 

 

 

 

 

1: De troligtvis skuldkänslor för att de kör sina barn till skolan trots att det uppenbart onödiga i att ta bilen en sådan kort sträcka, att de måste få utlopp för sina skuldkänslor genom att lägga dem på mig och eventuellt andra som går eller cyklar och kanske tar cykelvagnen samma sträcka.

 

2 och 3: Jag misstänker starkt att föräldrarna är så upptagna med vad andra ska tycka om deras barn går utan mössa, att de inte ens reflekterar över om barnet ens behöver ha en mössa på sig. De ska bara ha det, för så gör "duktiga" föräldrar.

 

Men hur vet jag då det? Deras beteende speglar helt enkelt deras tankemönster (jag jobbar liksom med folks beteendemönster, det är lite min "grej"). Om de inte hade varit upptagna med vad andra ska tro och tycka om dem som föräldrar, hade de aldrigt lagt tid och energi på beklaga sig över en sådan banal sak som mössa eller inte mössa, cykelvagn/inte cykelvagn. Hade vi bott norrut och deesutom kloss inpå skolan eller om det hade varit kallare här, då hade de med all rätt beklagat sig. Då hade även jag beklagat mig över mig sjäv! Men med rådande klimat och inom vilken tidsspann samt sträcka det rör sig om samt hur de själva tar sig fram, så är det otroligt felplacerat och därmed uppenbart ett sätt för dem att projicera sina egna tillkortakommanden på någon annan. Att finna någon annan som kan agera syndabock för att slippa ha ljuset på sig själva.

 

 

Om en förälder agerar ut hela sitt föräldraregister med tanken och agendan "jag ska bli godkänd av föräldrakåren!" då tycker jag synd om barnen. Då har de föräldrarna noll koll på vilka barn de har och vilka personligheter dessa barn har. Då blir barnen bara ytterligare ett medel för föräldern att få bekräftelse och uppmärksamhet- att bli någon genom ögonen på andra, som inte ens ska ha den makten över ens liv! Då blir barnen inte bemötta med värdighet och respekt, utan förpassar till ett verktyg för att gynna föräldrarnas ego. Varken mer eller mindre. Det kan låta hårt, men i sådana fall är föräldern djupt förlorad i sitt ego och dess struktur och ser inte vilken skada de gör med sina handlingar. De tillfogar omedvetet sina barn skador på självkänslan och självvärdet genom att förringa barnet och hens känslor och tvingar barnet att agera och fungera som föräldrarna. På så vis kan dessa destruktiva mönster fortleva i vårt samhälle. Jag väljer aktivt att bryta dessa destruktiva mönster och går mot normen så ofta jag kan. All förändring i samhället börjar med en liten förändring inom oss själva. Jag ger aldrig makten över mig och min familj till andra, speciellt inte om det rör sig om åsikter. Vi bestämmer själva. Både vad vi tycker och tänker och även vad vi ska ha på oss och hur vi tar oss fram. Alltid. Precis som alla andra har lov att bestämma vad de ska tycka, tänka och hur de ska ta sig från punkt A till punkt B.

 

Så jag kommer fortsätta ta cykelvagnen när jag känner för det. Jag kommer fortsätta packa ner mössa och termobyxor om mitt barn vägrar ha det på sig till skolan (så länge det inte rör sig om kallt väder på riktigt, då går det över till hälsofrågor, och det är en helt annan sak) och jag kommer fortsätta att inte bry mig om andras åsikter och tankar om mig och min familj. Så länge jag är genuint respektfull, kärleksfull och ödmjuk mot min familj och de jag umgås med så spelar andras åsikter ingen som helst roll för varken mig eller min familj. För jag vet var jag står och jag behöver inte andras godkännande för att vara en bra förälder eller bra partner. Jag har min familjs kärlek och godkännande, och det är allt jag behöver. <3