Studenten-kvitto på fel kunskaper

Många ser studenten som något viktigt och pampigt. Jag erkänner att jag har ytterst svårt att se studenten som något annat än ett slags lurendrejeri. Så tyckte jag även om min egen student. Jag vantrivdes och ville bara ha det överstökat. Jag ville aldrig ha någon champagne-frukost, jag ville inte gå på någon bal och jag ville absolut inte åka på något flak och skrika och gapa som en idiot. 
Jag har aldrig riktigt förstått varför det är ett sådant jippo vid studenten. En del menar att man äntligen är klar med skolan. Men vanligtvis så är du ju inte det. Efter studenten väntar med stor sannolikhet ännu mera studier, med ännu högre krav. Om du inte har ett jobb eller studier som väntar på dig efteråt, så har du en arbetslöshet att se fram emot och behöver fixa med alla blanketter som arbetsförmedlingen och eventuellt a-kassan kräver. Med detta följer även det kraftiga stigma som arbetslöshet och sysslolöshet kommer med. 
Har du inget jobb eller studier, så har du heller ingen inkomst. Utan inkomst ingen egen bostad. Du lever på familjen och/eller samhället och blir en slags börda på systemet. Det i sin tur kommer sänka självförtroendet till minimum och psykisk ohälsa kommer som ett brev på posten. 
Jag ser studenten som ett slags kvitto på den indoktrinering och statligt godkända hjärntvätt vi alla tvingas gå igenom. Vad har vi lärt oss under tiden? Jo, att bli matade med information, lyda auktoriteter, prestera och konstant jämföra sig med andra för att se om msn duger.
Det vi har missat i de flesta fall, är att lära ut hur livet och världen faktiskt fungerar. Hur man tänker självständigt och kritiskt. Hur man accepterar och tolererar andra. Hur man vågar vara sig själv, hur man bemöter andra, hur man gör för att må bra i sig själv och hur man hjälper andra att må bra i sig själva. Vi missar även att lära ut hur man tar vara på sina egna inre kunskaper och förmågor för att verkligen bidra till mångfald i samhället. Att man är bra, precis som man är och egentligen inte behöver jämföra sig med andra. Alla dem bitarna missar vi och det är just dem bitarna vi skulle behöva mer av i skolan. 
Så studenten för mig, symboliserar en falskhet och ett slags hyckleri, där vi lurar ungdomar att tro att de har gjort en enorm bedrift att gå ut gymnasiet, när de i själva verket inte har gjort några bedrifter alls utom att ha överlevt 12 års indoktrinering, de har
inte en aning om vad de går till, eller vilka enorma krav som faktiskt väntar dem redan dagen efter studenten. Nu är de myndiga och klara med skolan. Nu ska de försörja sig själva och skapa sina egna liv utan en aning om hur det egentligen går till. Utan att ha självkänslan eller självkännedom om sitt värde och själv-ansvar;  hur man själv är ansvarig för precis allt som händer och sker i ens liv oavsett vad. Hur man är ensam ansvarig för allt man gör, tycker, tänker och upplever och vad man gör åt det. De har inte en aning och den ignoransen och okunskapen firas med pompa och ståt. 
Det är något jag inte kan stå bakom och därför uppmuntrar jag inte heller till studentfirandet. 

Den dagen det står för verklig kunskap, verklig samhällsnyttig och individnyttig kunskap, då har jag inga problem att fira den. 
Som föräldrar kan vi göra mycket på den fronten genom att tidigt lära våra barn om positiv självvärdering, ansvarighet, självkänsla, självkunskap och att våga ifrågasätta system som inte fungerar och komma med nya lösningar.