Dömande
Vi människor är duktiga på att döma andra och oss själva. De flesta av oss är medvetna om att det här med att döma andra är en relativt dålig sak att göra.
Ändå gör vi det.
Det ligger i den mänskliga naturen att döma andra och det finns tyvärr inget perfekt dömnings-system, det skulle i så fall innebära att vår fria vilja inte skulle existera längre.
Då skulle vi vara robotar som aldrig ställer frågor, som aldrig undrar över något, som aldrig gör fel och som aldrig har några grå-zoner.
Som tur är är vi inte robotar, men vad är då dömanden egentligen?
Dömande är åsikter som begränsar andras potential till förändring eftersom man har dömt dem som bra och samhällsnyttiga människor eller dåliga, egoistiska och dumma människor.
Dömande är att inte kunna uppskatta eller repsektera andras åsikter eller tankar.
Åsikter i sig är inte farliga, (handlingar därefter kan vara farliga) utan de är viktiga i ett samhälle, för det öppnar upp till förändring, diskussioner och nya idéer. Att använda sina åsikter för att utforska omvärlden är inte att döma.
Jag har under en längre tid mått dåligt över en åsikt jag har, för andra i min omgivning har dömt den som- just det- dömande. Min åsikt handlar om människor som mår psykiskt dåligt och som fortsätter att må psykiskt dåligt trots all hjälp som faktiskt finns att få om man bara öppnar sina ögon lite och tar ansvar för sin situation. Ja, samhället kan alltid göra bättre ifrån sig, det finns många områden som har stor förbättringspotential, men själva ansvaret för läkningen ligger alltid hos individen, enligt min åsikt.
Jag anser att man aldrig kan lasta andra för hur man mår, utan man har ett ansvar att göra det som krävs för att må bättre, även om det innebär att man behöver göra allt själv. Man ska alltid be om hjälp och stöd och få just hjälp och stöd, men ingen annan kan förändra ens inre värld, det kan man bara göra själv.
Jag har mött många som år ut och år in fortsätter att bekalaga sig om allt som är svårt och jobbigt i livet, allt som har hänt eller inte hände och fortsätter vara deprimerade eller håglösa, trots att de har erbjudits hjälp och stöd från samhällets alla instanser.
Dessa personer är varken villiga eller redo att må bättre, de är inte villiga eller redo att ta tag i det som behöver göras och möta de beslut man har tagit och som har lett fram till det livet man lever för stunden.
Och det är helt okej. Då får de må dåligt en stund till.
När en person är redo att på allvar må bättre, så kommer hen också kunna ta emot stödet och hjälpen som behövs, för då är hen redo och villig att ta det ansvar för sitt liv och sin hälsa som hen alltid har och alltid kommer ha. Att sitta vid sidan om livet och bara må dåligt är att vara socialt oansvarig och ingen rättighet man har. man har alltid en skyldighet att göra sitt bästa, ta sitt ansvar och bidra till samhället.
Så detta är åsikter som vissa i min omgivning har dömt som dömande. De menar att jag inte är empatisk eller förstående och att alla inte kan skapa ett bättre liv.
Min åsikt är att alla har precis samma möjligheter att skapa ett bra liv. Alla har olika förutsättningar, javisst, men alla har precis samma möjligheter och chanser att skapa det liv man vill ha. För det börjar inuti en själv.
Så jag grottade ner mig i vad dömande egentligen innebär och insåg att det är dem som är dömande i den här situationen, eftersom dömande innebär att man begränsar en människas potential till förändring.
De som tyvcker synd om, tar ansvar för och är medberoende i någons psykiska ohälsa, begränsar dennes förmåga till förändring och läkning, alltså dömer hen den som mår dåligt som icke-fungerande och icke-värdig ett bättre liv.
Så min slutsat är att ja, inom vissa områden är jag absolut dömande, precis som alla andra, men inom detta område är jag mindre dömande och mer empatisk än de i min omgivning som länge hävdat motsatsen.
Så jag kan från och med nu sluta nojja mig över huruvida jag är en hemsk person eller inte pga att jag ställer krav och ser förändringspotentialen hos andra och dessutom respekterar att de som inte är redo att förändras inte heller kommer förändras förrän de vill det.
Jag respekterar andras resor på många områden och jag dömer på precis lika många andra. Jag är varken bättre eller sämre än någon annan och jag har områden att arbeta på, precis som alla andra. Men inom just det här specifika området, kan jag för en gångs skull sluta döma mig själv baserat på andras dömanden av mig, och vara fri i min tanke om att alla kan och bör skapa de liv de vill ha.
Att vara mindre dömande, innebär att respektera andras liv som de är, även om man inte tycker om det.
Tips:
Om man vill komma tillrätta med sitt egna dömande, är det bra att rannsaka sig själv kring vilka områden man upplever sig själv som dömande och vad andra upplever som dömande hos en.
Det kan vara att man dömer sig själv, sina barn, sin partner, sina föräldrar eller syskon på ett sätt som hämmar relationen snarare än att den hjälper relationen att utvecklas.
Alla har rätt till sina liv, sina tankar och sina åsikter, men man kan välja själv vilka tankar och åsikter om en och om världen som man vill ta in i sitt egna liv.
Det man tänker- det skapar man och man blir det man tänker.
Så nu tänker jag tänka lite snällare tankar om mig själv och mitt dömande om mig själv och andra.