Polyamorositet

Nu under hösten/vintern har jag försökt fördjupa mina kunskaper kring polyamorositet, alltså en person med polyamorös läggning. För en del av er läsare, kan det kanske vara första gången ni hör talas om detta. Jag ska förklara lite kortfattat vad det innebär:
 
En person med polyamorös läggning är en person som kan uppleva kärlek till fler än en person samtidigt. Alltså inte syskon/familjekärlek, utan den där Ben Affleck-romantiska kärleks-kärleken. För den som har en polyamorös läggning kan det vara svårt att "komma ut" eftersom det i samhället råder mycket starka normer kring hur en kärleksrelation ska se ut. Den är mellan två personer och de två älskar varandra innerligt och exklusivt. En polyamorös person kan älska andra vuxna lika innerligt och exklusivt. Samtidigt. En polyamorös relation kan alltså bestå av tre eller fler personer som lever tillsammans på olika sätt. De kan vara sambos eller särbos. Huvudsaken för en polyamorös person är att alla är införstådda med relationerna och deras innbördes ordning. Det är alltså multi-relationell samtycke som råder. Polyamorositet ska inte förväxlas med polygami eller öppen relation. Polyamorösa relationer är slutna relationer, de är bara fler personer än vad samhället är van vid. 
 
Varför tar jag upp det här, kanske ni undrar? Jag tycker det är en viktig aspekt att ta upp att denna läggning finns. När jag har läst om det och pratat med personer med denna läggning, framkommer samma mönster; de har svårt att bli accepterade och det är få som vet hur de ska prata om det.
Bara för att samhället har normer, betyder inte att man behöver följa dem. Personer som lever i polyamorösa relationer har lika mycket rätt till acceptans som andra relationer. Min erfarenhet är att många polyamorösa personer har svårt att finna någon att prata med, eftersom det oacceptablet i dagens samhälle att leva i relation med fler än en person åt gången. Vårt samhälle är präglat av ägande och etiketter. Det heter "min" sambo/pojkvän/flickvän/parnter. Man förväntar sig exklusivitet i relationen, att man är den enda som är älskad och den enda som får ha sex med personen ifråga. Detta är något de flesta antar. Det ska bara vara så. Det är inget som ifrågasätts. Inte högt ialla fall. Skulle personen ha sex med någon annan eller uppge känslor för någon annan, utgår man från att det är problem i relationen och att det måste ta slut, eller så skapar man starkare kontroll över personen i fråga. Många har uppfattningen att det inte går att leva med detta eftersom exklusiviteten uteblir. Äganderätten uteblir.
Jag tänker att det blir lite att den som är i en relation, att den andra har bestämmanderätten över ens kropp, känslor och tankar. Hur har vi kommit hit? Hur kan någon annan bestämma över ens kropp och känslor? Är det inte upp till varje person hur hen vill leva och med vem eller vilka? Nu menar jag inte att alla ska ha öppna eller polyamorösa relationer, jag förespråkar heller inte otrohet, vad jag vill lyfta fram är vem som äger vem och på vilket sätt? Och varför det har blivit så? 
 
De som väljer att leva polyamoröst behöver oftast ta itu med denna djupt inrotade norm om exklusiv tvåsamhet och bearbeta känslor som svartsjuka, avundsjuka och misstänksamhet. Tilliten behöver vara mycket stark och utvecklad mellan samtliga parter, än mer i en relation där bara den ena är polyamorös. Om ens partner är polyamorös medan man själv inte är det, ställer det väldigt höga krav på den monogama att ha tillit till den andra. Att inte drunkna i svartsjuka och misstänksamhet och därmed kanske förstöra en fin relation.
Oavsett läggning, tror jag att det är viktigt att man tidigt i relationen pratar om vad man anser är otrohet, var gränserna går och vad man förväntar sig i relationen. Om din partner berättar för dig att hen är polyamorös, är det viktigt att du lyssnar och accepterar personen som hen är. Hen har lika mycket rätt till sina känslor som andra och oftast går det att komma fram till en lösning som passar alla parter. Det viktigaste är att man blir hörd, sedd, bekräftad och accepterad oavsett vilken läggning man har.