familjecoachen.blogg.se

Ingen triggar igång oss som våra barn, då speciellt tonåringar. Det finns nog få föräldrar som inte känt sig helt utmattade av tonåringens nycker. Man vet inte hur man ska reagera. Å ena sidan vill de flesta föräldrar uppmuntra tonåringens självständighet, å andra sidan det som föräldern uppfattar som tonåringens bristande respekt för föräldern som gör att föräldern vill utöva ännu mera kontroll. Föräldern är helt enkelt fast i en tillsynes ändlös cykel där man önskar djupare kontakt med sitt barn men samtidigt skapar man mer avstånd genom sitt agerande. Resultatet blir att både tonåring och förälder mår dåligt.

 

Tonåren är antagligen den mest traumatiska fasen för föräldrar, särskilt för de föräldrar som fram tills nu har fått sin vilja fram genom kontroll och dominans. En förälder som är van vid att få sin egen vilja fram kan det vara svårt att hantera en tonåring som helt plötsligt vägrar lyda order. I sådana lägen reagerar föräldrarna oftast med ytterligare kontroll, restriktioner och disciplineringsmetoder. Detta är den sämsta vägen att gå. 

Istället för mer regler och mer kontroll, behöver tonåringen få känna både kontakt och självständighet utifrån sina egna förutsättningar. 

I de allra flesta fallen är tonåringens egentliga problem dolt för föräldern. Tonåringens beteende är bara symtom på problemet, problemet ligger egentligen djupare ner.

Om exempelvis en tonåring kallar sin förälder för idiot och föräldern "fastnar" i det ytliga (att bli kallad idiot) kommer föräldern med stor sannolikhet försöka bestraffa tonåringen, kanske genom utegångsförbud eller borttagen mobiltelefon i en vecka. Orsak: föräldern tyckte att tonåringen var respektlös. 

Istället för att reagera som i ovanstående exempel, borde föräldern förstå att termen "idiot" har inget med hens intellektuella förmåga att göra, utan det är snarare tonåringens försök att säga "du förstår inte mig".

Istället för att fastna i tonåringens val av uttryck kan föräldern säga ifrån till tonåringen att de orden sårar och att man vill veta vad som egentligen menas. Vad vill barnet/tonåringen ha sagt under dessa yttringar? Vad förmedlas? 

Som förälder behöver man lyssna mycket noggrant på det som sägs utan att för den sakens skull ta orden helt bokstavligt och därmed fastna i val av termer. Det kan hända att tonåringen behöver säga emot många gånger innan hen själv vet hur hen ska uttrycka sig inför föräldern. 

 

Varje gång vi ger en reprimand eller disciplinerar våra barn och tonåringar, tar vi bort varje form av kommunikation. Detta leder sedan vidare till att tonåringen distanserar sig från föräldern. Fråga vilken tonåring som helst varför de tar avstånd från sina föräldrar och svaret blir i princip varje gång det samma: "allt de gör är att läxa upp mig". Med detta menas att föräldrarna tvingar på tonåringen sin egen agenda i diskussioner utan att faktiskt ha lyssnat på tonåringen. 

För att kunna skapa en kreativ dialog inom famlijen, måste alla få lov att bli hörda, sedda och lyssnade på. Målet är att alltid låta barnet/tonåringen att reglera sig själv vilket är det bästa för barnet/tonåringen och därmed även för föräldern. Med detta menas inte att barn och tonåringar ska få lov att göra precis hur de vill när de vill, utan att genom logisk orsak-verkan-konsekvens lära sig hur man kan bemöta andra och hur man reglerar sig själv.

 

A kallar B för idiot. B blir ledsen och talar om detta för A.

A kommer då på att betendet orsakar lidande hos B eftersom B blivit sårad och kanske t.o.m. lämnar platsen.

Om A har empatiskt förmåga, kommer A självmant sluta med beteendet eftersom det inte kändes bra inom hen.  

 

Detta kanske behöver upprepas ett par gånger innan A kommer till insikt och därmed slutar säga sårande ord, men tålamod är A och O för att få till självreglering och en kreativ dialog. Det är nämligen ingen "fix-metod", utan ett livsstilsval. Alltså måste man ändra hela sin inställning till familjen och skapa en trygg samtalspunkt i hemmet där alla familjemedlemmar kan få lov att berätta vad som händer i deras liv, hur det känns och hur de mår. Med trygg samtalspunkt menas att alla kan säga precis vad de vill och känna pecis vad de vill utan att bli bedömd, dömd, bestraffad eller disciplinerad. 

 

Tänk på att man aldrig vet hur en annan männsika har det om man inte tillåter dem prata om det. Ett barns eller tonårings beteende kan ha helt andra orsaker än det vi som föräldrar tror vid första ytliga anblick. Så nästa gång ditt barn eller din tonåring beter sig på ett sätt du inte önskar, döm inte henom, sätt dig ner och försök lyssna utan att döma.