Medveten föräldraskap
Både jag och Dr Shefali talar mycket om medveten föräldraskap. Med detta menas att man som förälder sätter sitt ego och sina föreställningar om barnet åt sidan och ser varje barn som en unik individ. Istället för att se barnen som en slags förlängning av föräldrarna, behöver man se barnen som fria personer med egna tankar, känslor och upplevelser. När man som förälder stör barnets unika roll i livet, det är då man får konflikter och problem i hemmet.
Den medvetna föräldern vet att barnet inte är en slags ägodel som man kan dominera, äga och kontrollera. Barn är inga dockor eller minikopior av föräldrarna. Barnet är uttrycksfulla, fritänkande personligheter med egna intressen och en egen unik själ. Ingen är den andra lik, därför kan man inte jämföra barn med varandra.
Att bli en medveten förälder handlar inte om att uppnå mål eller tävla med andra föräldrar, utan det hela handlar om att hela tiden utvecklas i samspråk med barnet. Det är en resa som aldrig tar slut. Ju mer man utvecklas som förälder, ju mer man lär sig från sina barn, desto djupare blir kontakten mellan förälder och barn.
Barnet agerar som en spegel, där förälderns alla bra och dåliga sidor reflekteras tillbaka mot föräldern själv. Det är inte barnet som uppför sig illa, beter sig illa eller agerar respektlöst, det är helt enkelt förälderns beteende som reflekteras genom barnet. Alltså är det föräldern som behöver se på sitt eget beteende och förändra sitt förhållningssätt till omvärlden. Varje gång man som förälder interagerar med sitt barn, så interagerar man med sig själv. Varje sätt du bemöter ditt barn visar hur du bemöter dig själv.
Så hur ser du på dig själv?