Måste man bli sårad vid otrohet?
Att vara otrogen betyder att man i hemlighet för sin partner eller utan partnerns medgivande har sex med någon annan utanför relationen. När man ingår en relation är normen (som jag nämnt i ett tidigare inlägg) att man lever i exklusivitet med den personen. Personligen har jag mycket svårt med detta med "exklusivitet" och detta med "medgivande" från partnern. Nu menar jag inte att alla ska vara otrogna till höger och vänster, inte heller att jag är en vänsterprasslig person, utan bara det här med att "äga" någon annan. Att någon annan ska bestämma över mig. Jag tycker inte om det. I min värld kan man inte äga en annan person eller bestämma vad hen ska göra som vuxen individ. Jag har mött många som har varit arga på sina respektive partners för att hen har varit otrogen. De har känt sig svikna och lurade. På ett sätt kan jag förstå detta, de hade ingått en relation med outtalad förväntad exklusivitet. Många av dessa personer blir dels arga och dels förvånade över de frågor jag ställer till dem:
1: vilka förväntingar hade du när du gick in i relationen?
2: varför blir du upprörd över X's otrohet?
3: har ni suttit ner och pratat om var gränsen går för otrohet och vad ni förväntade er av realtionen?
4: när kände du dessa känslor för första gången?
5: vad har det för betydelse för dig som individ att X hade sex med någon annan?
6: vad du får ut av att grubbla på det?
7: har du en en rädsla att bli övergiven eller en rädlsa att förlora kontrollen över partnern?
En del kan tycka att det är självklart att man blir ledsen och sårad om ens partner har sex med någon annan. Det är faktiskt inte helt självklart. Förutom att man själv bestämmer över sina känslor och reaktioner, så har man egentligen ingen äganderätt över en annan vuxen person, enligt mig.
Sårade känslor kring otrohet handlar snarare om känslor av svek och avslag, och känslor kan ingen annan skapa utom en själv. Man har alltså redan dessa känslor inom sig, det är inte något som anfaller en i stunden.
Många har svårt att acceptera detta till en början. Man vill skylla ifrån sig. man vill vara ett offer. Det är den andres fel! Inte mitt! Det var hen som var otrogen, inte jag!
Men du har själv valt känslorna du vill koppla till detta. Din partner har inte valt känslorna åt dig. Likaså med de som är otrogna och vill skylla ifrån sig på sin partner. Hen gjorde si eller så! Hen är tråkig! Hen vill aldrig ha sex längre! Någon annans beteende är aldrig en ursäkt för att såra tillbaka. Som vuxen har man alltid fullt ansvar för sina handlingar, tankar och känslor. Oavsett vilken sida man står på - den otrogne eller den sårade- så har man ofrånkomligt ett eget ansvar för allt man gör, tycker, tänker, känner och upplever.
Innan man tar steget fullt ut och har en sexuell relation med någon annan, bör man rannsaka sina motiv först och prata med sin partner om det. Berätta hur man känner det i relationen, vad som fungerar och inte fungerar. Varför vill partnern inte ha sex längre? Har något hänt som tagit bort lusten?
Varför önskar man ha sex med någon annan? Är det för spänningen? Plöstlig attraktion? Har man en annan läggning man inte varit medveten om tidigare? Vill man ha bekräftelse som man upplever att man inte får hemma? Är det på grund av hämd?
Som nämnt tidigare och ovan, så rättfärdigar jag aboslut inte otrohet, utan jag menar bara att man kanske ska ha lite mer öppna sinnen och framför allt våga prata med sin partner om relationen innan man råkar såra varandra. Våga prata om otrohet. Våga prata om fantaiser och drömmar. Våga berätta att du kanske är attraherad av någon annan och prata om var gränserna går för vad som ska klassas som otrohet i just er relation. Vad är okej och vad är inte okej? Sedan är det upp till var och en vad man vill göra med dessa regler. Vill man respektera dem eller ser man bara dem som riktlinjer än faktiska regler? Varför i så fall?
Man kan visserligen kräva exklusivetet, men då kanske det är viktigt att det framgår i början av relationen så den tilltänkta partnen kan känna efter om det är något för henom.
Skulle en affär avslöjas, är det viktigt att bemöta det på ett känslomässigt neutralt sätt, för att undvika slitsamma konflikter. Konflikter handlar alltid om makt, och i det här fallet, vem som äger makten i relationen, dvs båda äger makten lika mycket. Den som blir "bedragen" behöver reflektera kring sina känslor och förväntingar, den som "bedrar" behöver reflektera kring sina handlingar och hur de påverkar andra.
Sedan behöver båda parter reflektera kring hur de vill fortskrida med sin relation. kan de fortsätta leva tillsammans utan kontroll och misstänksamhet eller behöver man gå skilda vägar eftersom tilliten är bruten och man upplever att man inte kan bygga upp den med den personen igen?
Sedan är det också viktigt att den som är otrogen alltid använder skydd! Om du inte orkar berätta sanningen, så är det i alla fall så att din sambo/partner har inte förtjänat att få diverse sjukdomar! Den respekten måste du visa!
Tillsist, svaret på frågan som titeln till det här inlägget utgör: Måste man bli sårad vid otrohet? Så är svaret Nej. Du måste inte bli sårad. Det bestämmer du själv. Jag ser det så här: att bli sårad är att ge den andre makt över ens känslor, att välja att låta bli att bli sårad ger dig egenmakt över dig själv och dina känslor. Det kan ingen ta ifrån dig.