familjecoachen.blogg.se

Svartsjuka. Många har hört talas om den och åter många andra lever med den som partner eller som alter ego. Hur det än är med den saken, så är svartsjuka något som personen som känner sig svartsjuk behöver arbeta med på fullaste allvar. Och gärna på en gång. Innan det blir som med Lisa. Eller ännu värre.

 

Idag hade jag ett "akut-samtal" med en bekant. Vi kan kalla henne Lisa. Lisa flyttade för några år sedan till ett nytt bostadsområde med sin kille som vi kan kalla Nils.De kände ingen där, men så en dag stötte Lisa på två killar i området. Vi kan kalla dem Marco och Jonas.

De började snacka och enligt Lisa var dessa killar hur trevliga som helst. Inga problem där. Hon fick veta att Marco hade en sambo, som vi kan kalla Märta. So far,so good. Allt flöt på. Lisa pratade med Jonas och Marco när de träffades på gården. Pratade i telefon emellanåt. Småpratade helt enkelt. Så som blivande nya vänner gör. Lisa har försäkrat från dag ett att hon inte har något intresse av Jonas eller Marco. Nils blev till en början lite svartsjuk på Lisas manliga bekanta, men förstod att det bara var hans egen osäkerhet det handlade om. Så på hemmaplan lugnade sig läget och paret pratade mångt och mycket med mig och med varandra om känslor och var de var som mest sårbara i relationen. Allt flöt på superfint.

Tills Marco började hitta på ursäkter att inte träffas. I början var det inget konstigt så sett. Men ju mer tiden gick, desto mer sällan hörde han av sig och mer sällan kunde han träffas för en fika eller ens prata ute på gården. Till slut hördes de inte av alls under en period, så Lisa hörde av sig till Marco för att kolla så att allt är okej. 

Till sin förvåning är det Märta som svarar på marcos telefon. Märta låter skitsur och skriker åt Lisa att nu får hon f-n ta och ge sig och sluta ringa! Marco är hennes man och ingen annans! 

Förbryllat lägger Lisa på och funderar över hur det egentligen står till därborta på andra sidan gården. Hon tittar ut genom fönstret och både ser och hör paret bråka på balkongen som ligger precis mitt emot hennes balkong. De bråkar om hennes relation till Marco, som dittills bara har varit ren kamratskap och inget annat. Hon hade dessutom inte kontaktat Marco på något sätt på två månader innan hon ringde upp honom, så man kunde inte påstå att hon ringde överdrivet ofta, om man nu inte tycker att en gång i kvartalet är alldeles på tok för mycket.

 

Efter den händelsen eskalerade det hela. Märta började ringa Lisa flera gånger per natt och spridde rykten om Lisa bland grannarna. Förbjuder dem att tala med Lisa för annars händer det dem något hemskt. 

Lisa ringer polisen och meddelar vad som sker och meddelar sedan även Marco att hans sambo har blivit omnämnd hos polisen och att en föranmälan ligger på bordet. Märta slutar ringa, men fortsätter sprida rykten och förtal band grannarna. Lisa väljer att inte säga åt varken grannar eller Märta, utan dokumenterar och sparar all information i fall hon behöver göra en polisanmälan för förtal, trakasserier och olaga hot. 

Varje gång Lisa går förbi på gården och Märta råkar passera samtidigt, blänger Märta på Lisa och säger saker som "Fy- f-n!" och spottar på marken eller skriker tillmälen. Hon till och med tar sig tiden att stanna bilen på parkeringen, för att skrika åt Lisa, även ett och ett halvt år efter att Lisa hotade att polisanmäla och efter det inte gjort något som helst försök att kontakta Marco och hans familj. 

 

Lisa har efter dessa händelser fått höra av en bekant som även råkar vara bekant på sitt håll med Märta, att Märta dels konstnat håller koll på Marco via mobilens GPS och dels försöker kontrollera hans telefon, hans arbete och hans fritidssysslor. Hon kan ringa honom upp till strax över hundra gånger per dag för att kontrollera att han är där han säger att han är och svarar han inte på en gång blir hon skitsur och bråkar sedan hela eftermiddagen och kvällen för att han kanske var med Lisa och därför inte svarade. Eller att han hade ingått en relation med den kvinnliga VD:n på företaget han jobbar på. 

 

När Lisa berättat allt detta för mig, stod ett par punkter riktigt klara för mig:

1) Den här Märta är psykiskt störd på något plan, troligen sociopat och behöver hjälp. Gärna på insitution eller medicinering tillsammans med intensiv psykriatisk behadling. 

2) Alla som tillmötesgår hennes sjuka kontrollbehov och krav gör henne bara en björntjänst. Visst de kanske får lugn och ro för stunden, en bara tills nästa gång hon får psyk-bryt och och kommer på en annan löjlig idé om vad hennes sambo gör eller inte gör.

3) Det kommer inte spela någon som helst roll vad Marco eller någon annan gör, Märta kommer i sitt förvridna tillstånd göra allt för att finna bevis för sina sjuka fantasier. Även en flugskit kan komma att bli ett bevis i jakten på den förvrängda sanningen. 

 

Och det är så svartsjuka fungerar. Personen som är svartsjuk har så otroligt dålig självkänsla, självvärde och självrespekt att hon eller han måste kontrollera sin omgivning på det mest sjuka sätt, eftersom de tror att de genom kontroll av andra, kan få kontroll över livet och tomheten inom dem själva. De har inte förstått att de måste börja med sig själva och kontrollera sina egna tankar, känslor och impulser och att de aldrig, någonsin har rätt att kontrollera andra människor,vare sig det är barn eller vuxna. 

Det är ingen mänsklig rättighet att kontrollera andra eller skapa konflikter. Det är ingen mänsklig rättighet att äga en anna person och bestämma över dennes liv. 

Väldigt många som lever i relation med någon som är svartsjuk, försöker alltid till en början att anpassa sig efter de krav som dessa människor ställer. Det kan vara allt från vilka kläder man får lov att bära, vem man får prata med till vilket jobb man får söka eller vilken utbildning man får lov att gå. 

Svartsjuka handlar uteslutande om kontroll och makt. Men var går gränsen för att det blir sjukligt? 

När den som blir utsatt för svarsjukan ifrågasätts över småsaker, som vem man har pratat med under dagen och vad de sa, eller när man kommer på sin partner eller vän gå igenom ens mobil, brev, dator m.m. med ursäkten att de var nyfikna (blanda aldrig ihop nyfikenhet med svartsjuka. även om den som är svartsjuk gärna målar upp en fasad av att vara "nyfiken" och "intresserad" av ditt liv. Är man nyfiken och intresserad, då frågar man- inte snokar), då har man gått över gränsen. Ja, det "lilla" är att gå över gränsen för vad som är okej och inte. Det är aldrig okej att smygkolla andras privata saker, som mobilen, sms, dator, mailen, dagböcker m.m. Dessvärre är det många som förbiserde tidiga varningstecknen i hopp om att de såg fel eller att det var nog itne så farligt, hen kollade ju bara lite....(*med svag oroskänsla i magen...).

Men är man inte uppmärksam på de tidiga signalerna och säter gränserna på en gång, kan det gå riktigt illa för de som stannar i sådana relationer. Tyvärr kan det gå illa även för de som väljer att dra sig ur en sådan relation när kontrollbehovet börjar visa sig. Många är de som fått sätta livet till på grund av en svartsjuk partner. 

 

Att känna svartsjuka är inte normalt och definitivt inte häslosamt för någon. Den stress och press det ställs på alla inblandade är oerhörd och fel och sjuk på alla sätt och vis. Det finns dem som säger att det är normalt, så känner alla, men det är inte så. Många kan känna så till en början, men då är det ens eget ansvar att söka hjälp för det och inte förpesta livet för andra människor, oavsett om det är failjemedlemmar eller inte. Man har inte rätt att trakassera, hota eller förtala någon. Man har inte rätt att skapa bråk och konflikter. Den enda rätten man har, är att ta ansvar för sitt liv. Det är den enda man kan göra. 

 

Mitt tips som jag gav Lisa var att fortsätta dokumentera och fortsätta ignorera denna sjuka kvinna. Hon är trots allt inte värd uppmärksamheten och bör aldrig uppmuntras i sitt sinnesförvridna beteende. 

Lisas och Nils har nyligen flyttat från den gatan till en annan och bor där granne med en polis och en socialtjänsteman, vilka jag bett henne skapa kontakt med för att uppmärksamma dem på den här kvinnan och hennes beteende. För skulle Märta trots allt fortsätta, så vet grannarna om vad som gäller och kan snabbt hjälpa Lisa och Nils om det skulle behövas.

Man kan dock bara hoppas på att Märta inser det patetiska i sitt handlande och slutar skämma ut sig själv inför hela kvarteret. För det är det hon gör. Skämmer ut sig själv och öppet visar hur sjuk hon verkligen är. Visst är jag för att man ska våga vara sårbar och så, men att lägga ut all sin osäkerhet och all sin skräck inför livet och dess okontrollbarhet, det är faktiskt inte så värst smart gjort. Hellre då att man står för vad man känner och sedan söker hjälp för det, gärna hos en psykolog eller terapeut. 

För känslorna i sig är värdefulla på så vis att de talar om för en vad man behöver arbeta med hos sig själv, men man behöver mycket hjälp för att komma ifrån impulsen att utöva makt och kontroll. Det går, men det behövs som sagt var hjälp utifrån. Tveka inte att söka hjälp av familjemottagningen på din hemort, en psykolog eller en terapeut. Det är bättre att stå för det man har gjort och stå för sina känslor, än försöka lägga ansvaret för sitt liv, sina handlingar, sina tankar oh sina känsor på andra. Som Märta gör med Lisa och Marco. Hon lägger ansvaret för sitt liv, sina handlingar, tankar och känslor på Lisa och Marco och vill få dem ansvariga för henens liv. De kan aldrig bli ansvariga för hennes liv. Hon har själv valt att vara svartsjuk och kontrollerande. Hon har själv valt att förnedra sig inför sina grannar. Hon har själv valt att visa upp en vettskrämd skugga av sig själv. Vad än Lisa eller Marco gör eller inte gör, så kan de aldrig vara ansvariga för vad Märta fantiserar ihop.

 

Sedan kan man undra om Märta inte har något vettigare för sig än spilla tid på att vara arg och bitter över något som aldrig ägt rum? Känns lite som slöseri med tid, om man frågar mig. Varför ge bort energi till en person man har svårt för, och dessutom ta sig tiden att stanna på en parkeringsplats och veva ner en ruta! Kom igen! Vill man inte söka problem, så gör man inte så! De flesta vill ju komma ifrån problemen, inte söka upp dem! Om jag stör mig på någon, inte sjuttsingen vill jag lägga min energi på den personen då?? Den personen ska ju ha så lite av min tid, energi och uppmärksamhet det bara går! Borde det inte vara det smartaste sättet, egentligen? Att bara skita i personen i fråga? Så som Lisa gör? Bara helt enkelt sluta bry sig.

 

 

Meeen! Random AHA!-Moment!: Man kan även se det som en komplimang, om man önskar strö salt i den sjukes öppna mentala sår: Tydligen är man, Lisa i det här fallet, värd att uppmärksammas och kommas ihåg, eftersom Märta under så lång tid fortfarande tänker på henne och tar sig tiden att stanna varje gång Lisa passerar. Så...om man vänder på det, blir det lite av en kärleksförklaring, från Märta till Lisa. Synd bara att Lisa redan är i en relation. Hoppas inte Märta blir alltför besviken...

Tror jag ska ringa Lisa på en gång och säga det, faktiskt. Blir hon glad! Påtänkt och ihågkommen! alltid något:-)