familjecoachen.blogg.se

Adverse Childhood Experiences, även kallat ACE, handlar om intensiva och upprepande trauman och stress som många utsätts för under barndomen. Dessa trauman består av olika typer av misshandel och övergrepp, som exempelvis att bevittna eller själv utsättas för våld i familjen (föräldrar som slåss eller som kränker varandra psykiskt, känslomässigt och/eller verbalt och/eller som utsätter ett eller flera barn för misshandel, kränkningar och övergrepp), försummelse, vanvård, missbruk av alkohol och/eller droger i hemmet eller om man bor i ett land eller bostadsområde som är präglat av kollektivt våld och kränkningar.

Forskning har visat att upprepade övergrepp, både fysiska och sådana som man bevittnar under barndomen, skapar en mycket stark stressreaktion hos barnet, och detta får sedan livslånga konsekvenser för barnets fysiska och psykiska hälsa. Det som händer när man direkt och indirekt utsätts för trauman under barndomen är att hjärnans utveckling blir avbruten och omformad på ett annat sätt. Det innebär att hjärnan utvecklas på ett sätt som gör att både impulser från hjärnan och immunförsvaret kraftigt försvagas, förändras och man får andra beteendemönster. Detta betyder att man som person får ADHD-liknande symtom som bristande impulskontroll, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, hyperaktivitet samt starkt frustration och ökad aggressivitet. Utöver detta utvecklar man lättare ångest-syndrom, depressiva symtom, ätstörningar, missbruk av droger och alkohol och olika former av självskadebeteenden. Man bär på en mycket låg självkänsla, lågt skattat självvärde, självkritiska tankar och känslor, man blir kritisk mot andra och har mycket svårt att lita på andra människor.

Den låga upplevda självkänslan och det lågt skattade självvärdet gör att man oftare väljer att strunta i att ta itu med saker som behöver göras. Man slarvar med skolan och får sämre betyg än man egentligen skulle ha haft. Man ger helt enkelt upp innan man har försökt eftersom det är ett inlärt beteende. Kanske att man hela tiden fick höra av sina föräldrar att man inte kunde något eller skulle bli något i alla fall. Eller att man blev bestraffad om man gjorde fel, vilket skapar så stor ångest att man hellre låter bli än att bli utskälld eller slagen.

Detta i sin tur leder till att man får lågavlönade och osäkra jobb, vilket ytterligare stärker känslan av att inte duga och att inte vara värd bättre. Dessa tankar leder i sin tur vidare till mer stress, ångest, depressioner, långa sjukskrivningar pga depressioner, svår ångest, utbrändhet och utmattningssyndrom samt även fetma, hjärt/kärlsjukdomar, diabetes, psykiska sjukdomar (som Schitzofreni, Borderlinestörning, Tvångssyndrom, psykoser m.m.), cancer, könssjukdomar osv.

Har man upprepade barndomstrauman bakom sig, som man inte har sökt hjälp för att bearbeta, söker man sig även oftare till skadliga relationer, som en partner som misshandlar eller utnyttjar en sexuellt, känslomässigt eller ekonomiskt, man kanske börjar sälja sex eller droger, man kanske själv börjar misshandla eller utnyttja sin partner eller sina framtida barn.

Även om barndomstrauman påverkar en mycket, betyder det inte att det alltid behöver vara så. Det betyder inte att man för alltid är dömd att misslyckas, dömd att må dåligt eller dömd att leva ett liv som man inte trivs med, egentligen. Det finns mycket man kan göra själv för att ändra de beteenden som man fick lära sig som barn. Tyvärr är traumavården inte så utvecklad i Sverige och det är mycket få läkare eller annan vårdpersonal som inser att det man egentligen behöver är omfattande trauma-vård, inte fler diagnoser eller fler mediciner.

Regelbunden samtalsterapi i ett par år och mycket, mycket arbete med sig själv, är det som behövs. Med arbete med sig själv menas att man behöver sitta med de känslor och minnen man har och gå igenom dem ordentligt för att se var ifrån de kommer och varför man har blivit inlärt något så negativt och destruktivt som att man inte duger eller är värd något!

Man behöver bygga upp sin självkänsla och sitt självvärde, börja lita på andra personer och lita på att man kan mycket mer än man tror samt att bara för att andra har satt gränser för en tidigare, både psykiska gränser som ”tro inte att du är något” till fysiska gränser (fysisk misshandel eller man kan ha blivit inlåst som bestraffning), så går det att ändra på dem. Dessa gränser gäller ju inte längre. Det var andras begränsningar på en som person, och inget som har med en själv att göra egentligen. Man är fri att sätta sina egna gränser. Och man är värd att skapa det liv man vill ha och alla kan skapa ett bra liv, oavsett var man kommer ifrån. Några av oss har bara en lite större uppförsbacke att gå uppför, men det går.

I slutändan är allt bara erfarenheter man kan använda för att hjälpa andra.