familjecoachen.blogg.se

Ansvar är ett laddat ord för många. Man vill gärna kunna skylla på andra för de resultat man fått på grund av de beslut man har fattat. Det gäller såväl unga som gamla.

Vi kan inte ta ansvar för vad andra gör, tycker, tänker eller säger, men vi alla kan och bör ta ansvar för vad vi själva gör, säger, tycker och tänker.

Ingen kan ändra det som redan har hänt, oavsett om det handlar om en svår barndom, en olycka, ett misstag, ett lägre betyg, en missad skoluppgift/sen inlämning av en arbetsuppgift, trötthet pga att man har suttit vid Facebook till klockan tre på natten, man har levt i en destruktiv relation osv. men det är ens egna personliga ansvar att göra något åt det.

Det är ens personliga ansvar att gå till sängs i tid, lämna in uppgifter i tid, söka hjälp och bearbeta ett trauma, be om hjälp i en svår situation, ta sig ur en destruktiv relation och göra sitt bästa varje dag.

Ansvar handlar om att säga nej till saker som inte är bra för oss, att säga nej till att chatta hela natten, att säga nej till droger/alkohol/ tobak, att säga nej och stop till någon som gör en illa.

Alla kan säga nej och alla kan ta ansvar.

Att ta ansvar är jobbigt, man behöver möta sina beslut och stå för dem, oavsett hur dem ser ut och erkänna att man har begått misstag, slarvat, ljugit, manipulerat, skyllt på och anklagat andra och inte sagt ifrån. Att ta ansvar är inte detsamma som att klandra sig själv. Man ska låta bli att kritisera sig själv för det som blivit fel. Att ångra ett beslut, ett ord eller en handling, är naturligt. Ånger är där för att lära oss vad som är rätt och fel, inte för att tortera oss. Att kritisera sig själv, klandra sig själv är ett sätt att svika sig själv på.

Men med ett ansvarstagande kommer även frihet, friheten att göra kloka, genomtänkta beslut och möjligheten att stå för de misstag som kommer hända i framtiden (för det kommer hända, vi är alla människor) utan att gå under av skuld-och skamkänslor. Man kan stå för det man har sagt och gjort som blev fel, ber ärligt om ursäkt om man har råkat såra någon och överleva.

Ansvarstagande ger ökad glädje och bättre hälsa. Man vågar testa nya saker och man växer som människa.

Om man inte lär sig att ta ansvar för sina handlingar, tankar och känslor, så kommer man fortsätta att hamna i situationer som kanske inte är så bra för en. Det är först när man tar fullt ansvar för sitt liv, som man kan gå vidare.

Bra att fundera kring:

Inom vilka områden i livet, gör det ont?

Vilket ansvar har jag i den situationen?

Hur kan jag ta mitt ansvar och gå vidare?

Vad behöver jag göra?

Vilket är det första beslutet jag behöver fatta?

Vad betyder det för mig om mitt eget ansvarstagande inte blir erkänt av andra?

Vilka rädslor har jag kring ansvarstagande?

Hur förlåter jag mig själv och andra för hur det har varit?