Leaking Tea Cup Kids

Leaking -tea-cup-barn är barn som har ett abnormt behov av uppmärksamhet. Dessa barn kan ha fått uppmärksamhet en hel dag, men det är fortfarande inte nog, de ber om mer, säger att de ALDRIG får någon uppmärksamhet, att INGEN ser dem eller att INGEN bryr sig om dem. Som förälder kan man har givit uppmärksamhet till sitt barn, bara för att bli avbruten fem minuter senare för att höra "varför är du inte med mig?" av samma barn.

Man kan börja undra varför barnet kräver mer uppmärksamhet och varför det aldrig är nog. Man kan börja tvivla på sig själv som förälder, har man verkligen gett barnet uppmärksamhet? Man kan även börja fundera på om det är fel på barnet eller om man som förälder gör fel eller älskar sitt barn på "fel" sätt. Men det handlar inte om något av ovanstående. Det handlar om att barnet saknar möjligheterna att "spara" på den uppmärksamhet de får. De läcker ut det i samma andetag som de får in den, därav termen leaking tea cup.
Det handlar alltså om ett personlighetsdrag som inte går att "träna" bort. Att försöka få bort den delen av någons personlighet kan få förödande konsekvenser. Då handlar det om att tvinga barnet till konformitet vilket är ett sätt att förtrycka den unika person ens barn är.

Dessa barn behöver få den uppmärksamhet de vill ha, fast inom rimliga gränser. Ja, man behöver sätta kärleksfulla gränser eftersom man kanske behöver räcka till åt andra personer och göra annat också.
En kärleksfull gräns kan vara att säga "jag ger dig fem minuter nu, men sedan vill jag får gjort lite grand med maten/arbetet/avsluta samtalet."
och upprepa detta varje gång det behövs; fem minuter uppmärksamhet och tio-tjugo minuter syssla.
Istället för att fokusera på det som upplevs som jobbigt eller störande, som exempelvis att ofta bli avbruten i ett samtal eller i en syssla, kan man visa glädje och kärlek över det barn man har framför sig och som behöver en väldigt mycket. 

Det är bättre för barnet att få ett par minuters uppmärksamhet, även om/när hen stör, än att man försöker ignorera eller skälla på barnet. Sådana fasoner är både kränkande mot barnet och ovärdigt en vuxen människa. Att ge uppmärksamhet ett par minuter här och ett par minuter där samt att avsätta special-tid varje dag med barnet skapar i längden ett mer harmoniskt och tryggt barn som känner sig sedd, accepterad och älskad för just den person hen är.
Vi som vuxna behöver varken "fixa" eller "rätta till" barnet eftersom hen inte är trasig på något vis. Hen saknar som sagt bara förmågan att hålla kvar uppmärksamheten. Det är vi vuxna som behöver ändra på oss och våra invanda, normativa beteenden. Det är vår föreställning om vad våra respektive barn förväntas vara eller bli som allt som oftast är roten till psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. 
Acceptera och uppskatta det barn du har och låt henom får vara sig själv. Behovet av abnormt mycket uppmärksamhet klingar av med tiden, då är hen ungdom eller vuxen och tiden när hen bad och bönade om din närvaro, närhet och uppmärksamhet tynar sakta men säkert bort och du som förälder kommer inte behövas lika mycket längre. I sådana lägen skulle man lätt kunna ge allt för att ens barn skulle vara små igen, så man får den där speciella närheten och vara deras trygghet i livet.