Kärnfamiljer och Regnbågsfamiljer
Det finns många olika sorters familjekonstellationer. Normen är dessvärre hetrosexuell tvåsamhet med 2,5 barn. När jag skriver dessvärre, menar jag inte att det är något fel med hetrosexuell tvåsamhet, utan snarare att det inte lämnar mycket utrymme för andra familjer. Som familjer med homosexuella föräldrar, polyamorösa familjer eller familjer en transexuell förälder. Många har synpunkter om det mesta som faller utanför normen, speciellt då barn är inblandade. Frågan är vad som är bra, kreativa synpunkter och vad som är inskränkta påståenden som håller fast normer som gynnar vissa, men inte andra?
Visst, folk kan oroa sig för hur barn bemöts i förskolor eller i skolor om hen har en eller två föräldrar med annan sexuell läggning än samhällsnormen. Men det är dessa människor som oroar sig för detta som har till uppgift att lära sina respektive barn att alla människor har lika mycket värde oavsett hur ens familj är uppbyggd. Det ska inte spela någon roll om man har två pappor, två mammor, tre föräldrar, en förälder, en transexuell förälder eller en bisexuell förälder. Förälderns sexualitet har faktiskt inget att göra med själva barnet. Ett barn blir varken en bättre eller sämre människa bara för föräldrarna har en viss läggning, så länge det handlar om normal kärlek mellan vuxna personer.
Tolerans, acceptans och jämlikhet börjar hos oss vuxna. Vi kan inte förvänta oss att samhället ska vara tolerant och jämlikt om vi inte själva kan lära ut det till våra barn. Om vi vill ha ett samhälle som inkluderar alla, så måste vi börja lära våra barn att acceptera varandra och varandras olikheter. Många barn får höra om detta i förskolor och i skolor, men det praktiseras kanske inte för när barnet kommer hem möts hen av kanske föräldrar som vid middagsbordet talar nedlåtande om exempelvis invandrare, homosexuella och ensamstående föräldrar. Hur ska det barnet lära sig att bemöta andra med öpnna sinnen om det i hemmet lärs ut att alla som är annorlunda är "onormala", "äckliga" eller "fel"?
Mobbning är något som vi föräldrar ansvarar för, inte skolorna. Vi som föräldrar har till uppgift att lära ut respekt, ödmjukhet och tolerans. Inte skolorna. De ska undervisa, vi ska uppfostra.
Många anser att kärnfamiljen, alltså en kvinna och en man med 2,5 barn ska ha starkare samhörighet och starkare band än exempelvis bonusfamiljer eller regnbågsfamiljer. Egentligen bygger detta bara på förväntade traditioner och normer. Forskning har visat att sociala band mellan bonus-regnbågsfamiljer väger minst lika tungt som biologiska. Det har visat sig att de barn som växer upp i ombildade familjekonstellationer, väver starkare band till sina respektive bonus-/regnbågsfamiljer än till sina biologiska motsvarigheter, då dessa ger en starkare grund till trygghet och stabilitet än vad en biologisk familj kan göra, då det ställs helt andra krav på deras förväntade sätt att hantera konflikter och värderingar gentemot samhället i stort. Med andra ord, barn som växer upp i en icke-normativ familj tycks, ur ett forskingsperspektiv, ha bättre sociala relationer inom familjen än andra barn. Men detta är ur ett forskningsperspektiv. Det är viktigt att komma ihåg att barns välmående hänger samman med hur väl bemött och sedd barnet blir i sin egen familj inte hur själva familjen är uppbyggd. En ensamstående pappa kan ge mer kärlek till sina fem barn än en kärnfamilj med ett barn. Allt beror på hur väl förankrad man är i själv själv och hur lyhörd och tolerant man är som person. Lyckligtvis är både tolerans och lyhördhet något alla kan träna på.
Det är aldrig försent att lära sig något nytt.
Och kom ihåg: ett jämlikt och tolerant samhälle börjar med dig och dina barn.